Bah! Hela den här soppan med Soc & FK... Jag orkar inte mer, pallar inte tjafsa med dom längre.
Det är helt uppenbart att jag inte kommer komma någonvart med någon av dom eftersom dom ändå bara skyller ifrån sig på varandra. & nu när Kronofogden inte heller vill lägga sig i så ger jag upp mitt sista hopp om att få ut ngt av det här, dom har bestämt sig för att sparka på mig och dom kommer göra allt i sin makt för att se till att det blir gjort, så...

Grattis, varsågod!! Ni vann, jag känner mig tillintetgjord, trampad på och värdelös!

Applåder för välfärdssamhället Sverige där man inte får ett skit för sina ansträngningar, för har man en gång hamnat ute i kylan ska man stanna där... Det finns ingen väg tillbaka, en gång knarkande ligist ALLTID en knarkande ligist, så det så.
Här ska man inte komma och tro att man någonsin kan komma tillbaka & leva igen, för man är inte välkommen in i samhället igen och förstår man inte det så är det något fel och då måste byråkratin snabbt ta den villfarelsen ur en!!

Ja, det var väl ungefär det jag lärde mig av det här...

Jag & mina ansträngningar är värda NOLL & ingenting!
Bäst att inte glömma bort det den här gången...

& nej, jag har INTE börjat knarka igen, för den triumfen ska dom inte få! Om jag ska ta återfall så ska jag göra det för att JAG vill det, inte för att dom där jävla hönsen puttar mig ner för stupet... Så jävla lätt är det inte att få mig på fall...

Min plan igår var inte så bra som jag trodde, det gick åt helvete...
Men jag försökte iaf, jag får försöka vara glad för det. Men fatta hur sjukt samhället är!!

Aldrig trodde jag att Kronofogden skulle "tacka nej" till pengar. Men dom kunde tydligen inte ta ngt som inte gick in på mitt konto... Fan! Det har varit en sån fantastisk vinst, fatta att i samma sekund pengarna gått in ringa fogden & säga:
"NU! Tryck på knappen och ta skiten!!" Då hade jag förmodligen blivit kvittad där, tills vidare...
Tills inkasso vidarebefodrar nästa drös skulder...

Idag är en sån där jobbig dag, eller början på idag är iaf...
Jag fick "ny" (gammal) medicin igår, att testa några dar och se om jag har lättare att somna. Det har jag inte...
Däremot så har jag svårare att vakna, försov mig en timme idag, och kunde inte öppna ögonen ordentligt på en bra stund efter att jag gått upp... Nozinan, ett neuroleptikum egentligen...
Jag ska nog ta och tjata till mig lite riktiga insomningstabletter istället, så här kan jag inte ha det! Försenad till jobbet och allt, börjar egentligen om 8 minuter... :P

Well, springa till bussen!

& om jag lyckas med den kommer socialtjänsten inte få ett ruttet öre av mig! :)

Det är nämligen så här, att jag har ju dragit på mig en del skulder. Böter till exempel, räkningar som jag inte orkat/kunnat betala eller helt enkelt skitit i... & kronofogden har försökt göra utmätning på mig men det har ju inte hjälpt...
Jag är ju pank, ett socialbidragsoffer... Jag har noll & ingenting. När dom gorde utmätningen hade dom inte ens ett mobilnummer till mig, än mindre en adress, till slut hittade dom mig på behandlingshemmet och skickade papper dit, & i dom stod det i princip bara att jag är pank!

Men, nu får jag ju pengar. Typ.
Pengarna som soc tänker ta...

Så jag har ringt Kronis å tjallat ner mig själv... :D
Bett dom kolla upp om in te dom har rätt att sno pengarna framför näsan på Soc å betala mina skulder med!!! Det tjänar jag ju mkt mer på än att bara bli av med allt...

Snacka om nöjd, bara det här funkar så... :D

Nu är man nyvaken igen... Jag gillar fortfarande inte att vakna, sova är väl OK, men vakna... =P

Igår var en sån där svängande underlig dag...
Linn var här, från måndag till igår eftermiddag. Mycket trevligt har vi haft, & som hon påpekade:
"inte lika mkt knark-snack" som det annars kan bli. Är väl ett steg i rätt riktning, för oss båda. :)

På kvällen var det bio med Ringshyttan, så jag följde med & kollade på Twilight... Helt okej film måste jag säga... Över förväntan till och med. Efter trailern jag sett hade jag iofs rätt höga förväntningar men sen läste jag om filmen på imdb varpå det genast sjönk en del - där lät det inte fullt så kul... Men det är väl bra antar jag, jag föredrar helt klart att bli överträffad än besviken!!

...& så träffade jag en gammal kompis på bio'n också, där  vart det liksom lite fel.
Missförstå mig rätt, jag tycker det var jätteroligt att se han, glad att han är ute och allt. Men plötsligt inser jag att jag faktiskt har förändrats, och att jag ibland inte ens behöver tänka medvetet på saker längre. Som att vi inte bytte telefonnummer.
Sista tiden när jag sprungit på gamla bekanta (alltså då från den "vanliga" världen) så har man ju utväxlat telefonnummer och beslutat om "fika någon gång"...
Men i det här fallet fungerade det inte så, och jag behövde aldrig ens överlägga med mig själv. Det var mest; Hej, Kram, Så du är ute! Hur har du haft det? Kul att se dig, vi syns nog igen, jag måste gå...
& ändå är han nog en av de jag haft högst tankar om av mina gamla kompisar från "den" världen... Han var alltid trevlig, ställde på, & inget sånt där jidder som tjejer annars ofta måste stå ut med från killar i min bransh... Jag blev faktiskt genuint glad att se han!!

Men jag blev också jävligt tjacksugen...
Att somna igår tog hundra år, & tankarna åkte tornado i mitt huvud.

Mot bakgrund av hur det senaste veckorna sett ut, hur jag har mått och min (in)stabilitet, är det bra att jag inte har något telefonnummer. För 1-2 veckor sen så var jag faktiskt närmre återfall än jag har varit på typ hela den här tiden... Jag mådde så jävla dåligt, var ledsen men framförallt så där galet jävla arg att jag ville slå någon på käften, gå hem och slå sönder hela min lägenhet men framför allt dra i mig en ordentlig rökare...
Jag gjorde inget av ovanstående, tack och lov, men det var en ordentlig påminnelse om att jag inte kan lita på mig själv. & i det läget ska jag inte ha telefonnummer till folk...

Men det var ju inte så att hela kvällen igår blev knas bara för det här, nej den var rätt okej ändå, bland annat för att jag fick en TV av Linn! Jag har aldrig haft någon egen TV förr (jag är snart 27 år och flyttade hemifrån för ungefär elva år sen), har aldrig skaffat mig det. Generellt sett gillar jag liksom inte konceptet med hjärndöd zappning, eller tanken på att någon annan ska välja vad jag tittar på (visst jag kan byta kanal, men där sänds ju bara något annat som någon annan valt)...
Men nu, i mitt nya liv, så kan jag behöva lätt-tillgänglig sysselsättning de dagar när rastlösheten kryper i mig som mest. Ibland är det bra att ha något som inte kräver så mkt av mig, datorn kräver ju ändå ett visst mått av koncentration & ansträngning... Ironiskt nog, det är just de saker jag principiellt inte gillar med TV som kommer till nytta nu!! :D

&, jag glömde ju nästan gårdagens höjdpunkt (förutom TV'n då), Linn & jag gick å käkade Sushi innan bio'n!! ...jag älskar verkligen Sushi, och den dom hade när var knasigt god!

...well, anyway. Till Ringshyttan idag, samtal och en sista röjning på annexet, i min gamla lägenhet. Står en dator kvar där, och lite annat små-pyssel... Ska flytta in en ny tjej där uppe förmodligen, många nya på R-H nu...
Strange... Med nya. Skönt att vara därifrån, skönt att bo själv... Även om jag saknar en del saker och personer förståss!

Dags för frukost!! (Jepp, så är det. Jag äter...)

Jag har konton överallt på massa olika siter.
Jag är nog beroende av det med... :p

Förr hade jag ett tag typ 30-40 konton på olika communitys, men det funka ju inte, jag hade varken tid eller ork att bry mig om allihop... I alla fall så har jag lyckats signa upp mig på ett ställe till, fd. Bloggkoll, numera bloglovin.com...

...så: Följ min blogg med bloglovin

Ja, jävlar vad det svänger...

Jag är faktiskt just nu, oavsett starten på dagen, jävligt nöjd...
En konstig känsla som jag inte är särskillt van vid, men jag tror att jag tycker om den...
Det är liksom varmt i magen, nästan så att jag mår illa, men inte riktigt. Det känns bra!

Jag har just avslutat vad jag tror är mitt sista viktiga samtal för idag, min handläggare på Försäkringskassan ringde upp mig.
   (Tack!! ...det är liksom något lättare att svara än att ringa...)

Jag fick en mail-adress att skicka mitt yttrande till, och när han fick upp dokumentet på skärmen sa han till och med:
  "Oj, det var riktigt fint skrivet! " ...& det kändes jävligt bra att höra, trots att det var en mkt liten sak.
Jag behöver såna spontana reaktioner. De är på ett sätt så mkt mer värdefulla än saker som kommer från folk som "måste" eller bör ge en komplimanger eller beröm...

Så nu känns det alltså jävligt bra.
Jag har gjort allt det jag föresatt mig att göra idag, & jag kan bara vänta på att dom fattar beslutet.
Beroende på vad som sker då kanske jag överklagar, men jag orkar inte bekymra mig för det nu.
Det är dom som har bollen, och jag är maktlös i alla fall... Jag har gjort allt jag kan för stunden!

Tänk om jag kunde få må så här åtminstone en stund varje dag!!
Då skulle jag orka vilja leva... Det skulle vara as-häftigt... :)

Shit, jag vet inte om jag är inne på mitt fjärde eller femte telefonsamtal idag.
& det enda jag inte fått magknip & hjärtklappning av är samtalet till min pappa...

Än så länge kan jag iaf andas normalt, men jag har så mycket adrenalin i kroppen att jag skakar som ett asplöv.

& så tror folk att jag bara "inte tycker om" att ringa, för att jag har varit narkoman. =/
    Seriöst, när ska min fobi tas på allvar?
Jag hade naturligtvis varit tvungen att ringa de här samtalen idag ändå, dom är viktiga och jag kan inte be någon annan den här gången... Jag har pratat med två personer på Länsstyrelsen, och två personer på Försäkringskassan samt pratat in ett meddelande på min FK-handläggares maskin... Det gäller naturligtvis mitt krig!

Om aktivitetsersättningen, Försörjningsstöds återkrav, och om jag ska betala tandvården eller ej.
Jag motsätter mig detta, jag kan jag ju inte få motsvarande hjälp av FK, så jag fattar inte hur Soc kan kräva tillbaka pengarna. Jag har ju inte skrivit på ngt jävla lånepapper, och inte heller blivit informerad om att jag kan behöva betala tillbaka tandvårdsstödet.

FAN, jag blir så jävla trött!! På allt. På att anstränga mig...
Jag vet ju att jag gör att det här för min egen skull och inte för någon annan, men det är svårt...
Svårt att känna att det är värt det. Jag känner mig mest... Sviken & Lurad...

Tur att jag har stödet från min kurator på Resursteamet, han har kämpat endel med mig i det här. Det gör att det känns mer rätt att jobba vidare... Att inte ge upp. Jag har gjort det så många gånger förr, precis på mållinjen...
Skönt att veta att någon tror på mig och ställer upp på mig, trots att han verkligen vet var jag har varit...
Kanske just för att han vet var jag varit, förstås... Ingen vacker syn, det han sett av mig förr.
Känns liksom också som att jag vill vara en av de personer han hjälpt till varaktig drogfrihet, det ger mig lite mer motivation att kämpa... För dom personer som kämpar för mig!

En vacker dag hoppas jag att jag kan känna att jag förtjänar min drogfrihet och förtjänar att må bra...
För stunden kan jag åtminstone känna att jag förtjänar den här hjälpen att laga mina tänder!!
Alltid ett steg...

Tillbaka till telefonvakteriet. Huh!
Hemskt, hemskt, hemskt! Men det måste göras...
Minst ett samtal till ska jag klara av idag!

Allting hittills har bara varit trams & skärmytslingar, idag står det första större slaget...
Jag har soc-möte om två timmar, då står första riktiga striden om bidragen & aktivitetsersättningen.

& jag ska tamejfan MANGLA henne, hon som tror hon kan valsa in i mitt liv helt plötsligt och vända upp och ner på min värld. Hon som har NOLL koll på min situation, min rehabilitering och vad jag går igenom. Hon som tror hon kan allt, men som i själva verket utan att förstå det bara är en bricka i systemets spel...
Hennes jobb är inte att sno mig på alla mina pengar, hennes jobb är att hjälpa mig, & det ska hon lära sig idag!

Jag har förberett mig och beväpnat mig till tänderna!! Jag har gått igenom lagtexter och domar som hon bygger sina argument på och jag ska vända skiten mot henne så att det står härliga till, hon ska få lära sig vad som händer om man inleder en relation till mig genom att sparka på mig när jag ligger ner...

& jag ska bussa Soc på Soc. =D

Jag råkade varva FO3 igår. Det var ju inte alls meningen... :/
Tur att jag sparar så attans ofta, bara å ladda en gammal save!
...vilket jag gjorde snarast möjligt & så var spelandet igång igen...

Jag har nu en skjutgalen level 19-tjej (man kan bara komma upp till level 20...), stark som en oxe & sjuhelvetes bra på att dyrka lås (ja, alltså jag har fått upp min lockpick skill till 100 av 100 möjliga...). Hon är specialiserad på "små" skjutvapen, favoriterna; 10mm Sub Machine Gun, Combat Shotgun, Chinese Assault Rifle & Sniper Rifle...


Jag älskar dom sjuka effekterna när man får in en välriktad Critical i huvudet på tex. en Super Mutant, helt plötsligt kan hela den bara explodera och det enda som finns kvar är några slamsor här och var på golvet...
Som man fortfarande kan loota naturligtvis!! :)))

Äh, jag börjar bli lite fyrkantig i huvudet vid det här laget, jag har lagt typ all ledig tid jag har till å spela. Konstant. I kanske en å en halv vecka... Det enda jag tänker på när jag måste iväg någonstans (typ jobbet) är att jag vill hem å spela, & vad jag ska göra i spelet när jag kommer hem...
Fast idag har jag iaf tagit mig lite tid till annat, behövde vila från det där så jag tog tillfället i akt och kelade lite med Sotisen (när hon hoppade upp i mitt knä för att visa att det var dags för rast, hon gör sånt nämligen).
& sen surfade jag runt lite och läste om FallOut (Ja, jag tycker det var att vila från spelet ändå *s*)...

& så har jag inte mått så bra under kvällen heller och inte ens spelet har kunnat avleda min uppmärksamhet...
Jag ville inte äta medicin nu heller, jag vill spara det tills jag ska sova... Så jag bakade kokostoppar!!!

& kan jag ju påpeka, dom blev sjukt goda!
Bestämde mig för att det var ett värdigt sätt att fira att jag har gått ner lite mer i vikt...
Faktum är att jag nu har gått ner 10 kg sen min max-vikt jag hade i vintras/våras!!


Nu ska jag kolla på Farscape: Peace Keeper Wars, varva ner & såsmåningom knyta mig.

Jag läste en debatt-artikel på DN, den är skriven av ett gäng svenska artister/författare/etc. & handlar om IPRED (såklart) och om vad dom tycker om piratkopiering/fildelning. Jag kan bara sucka & skaka på huvudet...

Bland annat kan man läsa; "Många svenska artister, skådespelare och författare vet av egen erfarenhet vilka våldsamma påhopp och hatattacker som kan drabba den som uttrycker en annan åsikt än den lilla, men högljudda, piratgruppen."

Alltså seriöst. Hatattacker?
...vaddå, har någon sprängt Per Gessles bil med en hemmagjord bomb, eller vad är det frågan om?

& man läser vidare; "svensk musiksektor har förlorat runt 60 procent av sin omsättning sedan 2000-talets början. I en sådan miljö försvinner snabbt både resurser, kunskap och utrymme att med kvalitet odla fram några nya Kent, Abba eller Roxette."

Jaha? Men det är väl knappast någon större förlust... Abba & Roxette lyssnar man väl mest på emellanåt för nostalgiska skäl, och Kent?! Näe, dom förtjänar verkligen inte att tas upp i det här sammanhanget... Kvalitet? Hah! Inkomstkälla...
Oavsett, de tre banden är lättlyssnad ganska mainstream musik, det finns tusentals band som låter ungefär likadant. Så varför skulle vi vilja "odla fram" ytterligare ett sånt där tråkigt exempel på pop(ulärmusik)?
Nej, hellre ny outforskad musik!!
Använd internet som det fantastiska medium det är för att nå folk, marknadsföring på internet är grymt mkt billigare än den är om man ska annonsera på andra ställen, och man når genast hela världen med några knapptryck. Vem som helst(!) kan bli känd och få ut sin musik via internet, det finns massor med exempel på folk som etablerat sig den vägen... Det är bara dom "gamla" artisterna som är rädda för ngt som är nytt!

& herregud, det ÄR ju inte ens nytt, det är skitgammalt... Ni konservativa hänger bara så jävla långt efter.

Man kan inte förbjuda bort saker på det viset, det enda man kan göra är att hitta en vinkling man får ngt ut av...

Fan! Jag vill slå sönder någonting, Jag vill slå i mig någonting.

Det är med yttersta jävla ansträngning jag låter bli att möblera om min lägenhet och kasta alla mina nya fina saker om kring mig, trasa sönder och förstöra allt... Det ligger innuti mig & bara växer, som en liten kolsvart stenhård klump.
Paniken, ångesten, ilskan. Maktlösheten... & det här ska Atarax hjälpa mot? Det gör det inte. Men det är det enda alternativ jag har. Det andra är uteslutet, än så länge har det inte gått så långt, men jag oroar mig... Men, inte idag.
Jag måste fixa det här idag. Inte slå sönder mitt hem, inte slå sönder min arm.

Jag kommer som det ser ut nu inte få några retroaktiva pengar från FK, för socialtjänsten har krävt tillbaka ALLT jag fått av dom den senaste tiden, & då menar jag ALLT!
Okej för att jag ska betala tillbaka försörjningsstöd & hyror (det godtar jag eftersom dom informerade om det i god tid), men nu plötsligt ska dom ha tillbaka allt som det kostade att gå & laga mina tänder...
Jag hade inte en enda hel tand i munnen (& det är tyvärr ingen överdrift), det kostade 40.000:- att laga allt (inkl. dra ut 4 tänder, rotfylla & stifta tre tänder samt laga alla övrigt hål, + narkosen för min tandläkarskräck). Jag bad soc om hjälp med det, för att jag aldrig skulle ha råd själv, och utan deras hjälp skulle jag inte ha fixat det...
Nu ska de jävla asen ha mig att betala i alla fall! & jag kan inte göra NÅGONTING åt saken, trots att dom aldrig informerat mig om det här då när jag fick beslutet på tandläkar-hjälp, eller ens senare. Förns nu, när det är för sent & jag inte kan göra något åt saken.

Hela min ekonomiska planering har just ramlat i bitar & jag känner mig bara grundlurad & överkörd!

Varför i helvete försöker jag ens med allt det här???
Det upprepar sig...
Jag försöker ta itu med saker på rätt sätt, jag gör det jag ska, sköter mig, är med & tar del i beslut & allt, men ändå trampar dom på mig. Fan, fattar dom inte att jag fortfarande ligger ner & desperat försöker resa mig & börja om?!


Jag skulle aldrig ha lagat dom där jävla tänderna...

Äntligen släpptes det, & Äntligen fick jag tag på det...
Spelet med stort S, Spelet jag väntat på i flera år!!! Yey!! Finally!!  :D
...så;

Hejdå, Verkligheten...
Jag har inte tid nu, Jag är ute & jagar Mutanter & annat Radioaktivt!
- Lämna ett meddelande efter pipet så hör jag av mig när jag spelat klart(?!)... -
   (...som om jag någonsin "spelar klart"....)

*gone*