men av någon anledning kan jag inte.

en ensam tår rann nerför kinden förut, sen tog det slut...

jag förstår inte varför... om jag behöver gråta, - om jag vill gråta, borde inte tårarna komma då?
jag är hemma. ensam, trött och fylld av ångest... börjar bli ngt av en vana nu, så här på kvällen...
fast nu har jag förståss ngt jag inte hade för några dagar sen, medicin att ta vid behov...
skönt att ha, men samtidigt så stör det mig, jag slutade äta medicin för typ fem månader sen och var rätt nöjd med det.
lite stolt till och med... men, men... om jag behöver den så får jag väl svälja min stolthet...

jag tror jag ska sova snart, orkar inte med det här...
men jag vill ju inte sova för tidigt, för mkt, då är jag helt död imorrn...
som om det gör ngn skillnad, jag är alltid trött, höll på att somna på jobbet idag, men som tur var blev det fikarast. Lite iskall luft och kaffe fick ögonen att sluta klia och vilja stänga sig... men jag förstår inte vad som gör mig så trött, för det är ju inte bara att jag är lite seg och gäspar, jag känner ju verkligen hur kroppen försöker stänga ner verksamheten!!

ååh, allt är så frustrerande!!!
ibland vill jag bara ge upp, och idag är en sån dag...
fan, idag... nästan varje dag faktiskt...
...men idag ska jag sova istället, för jag ska upp och jobba imorrn.

/n