Jag fyller mitt tomrum med mediciner & sprit,
Fast jag vet att det dödar mig bit för bit...
Måste dränka omgivningens statiska brus,
Döva allt flimmer med kemiska rus!
Vetat allt för länge åt vilket håll det barka',
Flera år innan jag faktiskt börja knarka,
Jag ville ju bara få det att funka,
Nu sitter jag här med blåmärken & punka...
För att tysta själens avgrundsvrål
Jag sticker sönder min arm med en nål...
Trodde fan aldrig det skulle bli min pryl,
Men jag lever för min pump & kanyl!
Tanig, benig, blekare & blekare,
Borde fan fortsatt att bara va stekare...
Vet inte ens när bubblan sprack,
Kommer fan alltid va beroende av tjack...
Jag vet, det låter som jag är helt bränd,
Pallar ju inte ju inte mig själv om jag inte är påtänd!
Om Du bara kunde fatta denna sjuka smärta,
Skulle det kanske till & med krossa ditt hjärta!
Slutföra detta pussel är ju allt jag vill,
Men kaoset i mig står aldrig still...
Ni hajjar ju ändå inte det som jag ser,
Min mur funkade bra mkt bättre än er!!
Alla tomma löften blir bara fler & fler,
Men jag drömmer snart inga drömmar mer...