Jag är hemma hos en gammal vän, en sån där old-timer... Tox, fan... we go way back... 10 år eller ngt, snart elva.
Jag har ytterligare en sån där dags-semester nu, och det är så skönt. Slappna av från min vardags-ångest. Bara må bra en stund, snacka gamla minnen, lyssna på bra musik, hitta tillbaka till det där läget... Där man inser att man inte är ensam, trots allt. Just nu är jag inte ensam, jag har har min nära vän här och nu! Och jag minns hur lika vi är, hur mkt vi har gemensamt...

Lustiga sammanträffanden och sånt, det gör mig... Fan, det gör mig fucking lycklig.
Och just nu skiter jag i hur länge det varar, jag skiter i om ångesten kommer tillbaka imorrn (eller senare ikväll) för jag är så glad att få vara här med honom. Jag är fan FETT jävla tacksam över honom, han har gjort mkt för mig genom åren.
Räddat mig från gatan ett par gånger, bland annat. & smällt mig på fingrarna när jag behövt det...
& jag behöver verkligen det ibland, jag behöver såna personer i mitt liv!
...egentligen behöver jag nog en rak höger!

Anyway... Shit, utan den mannen hade jag varit långt värre illa ute än jag har varit. Faktiskt.

/n