Fan, jag börjar nog faktiskt bli gammal på riktigt...
Jag har spenderat sista timmen med att kolla på matlagningsprogram.

Attans, jag måste styra upp det här... Göra något ungdomligt & äventyrligt? :)
...eller bara gå & lägga mig, iofs. Jag har hört att tonåringar sover ovanligt mkt... :D

*Zzz*

Jag blir så jävla förbannad på vissa!

Eller mest på (m)oderater iofs, men tyvärr är dom ju inte ensamma om inställningen att inte vilja tillåta sprutbyten, hade dom varit det (ensamma) så hade flera av landets större städer idag antagligen haft sprutbytesprogram, som det i Malmö...
Förra regeringen drev äntligen igenom en reform som tillåter landstingen att ha såna program, vilket jag personligen väntat på i åratal, för det är en bra sak. Om man bara tittar på Malmö så har dom haft massor med positiva effekter av det, och det finns även goda erfarenheter av dylika program från andra länder.
Tyvärr är det (to my knowledge) inga andra landsting som ännu öppat ngt, då det är helt frivilligt - och de flesta sitter kvar i villfarelser att det skulle uppmuntra ungdomar att börja knarka, eller ngt...!?!

Men. To the point!!

Jag läste just att Cecilia Magnusson (m) har lagt in en motion till riksdagen, där hon vill riva upp beslutet att tillåta sprutbyte. Hon vill förbjuda det HELT, för hon anser att "dessa program är fel väg att gå för att bekämpa narkotikan", och vidare skriver hon "Det är förbjudet enligt lag att befatta sig med narkotika, och sprututbytesprogrammet sänder då mycket märkliga signaler i förhållande till den lagstiftning som jag uppfattat att vi alla är mycket eniga om".
Jag fattar inte hur man kan resonera så, men å andra sidan har jag ju levt i den världen och vet (uppenbarligen till skillnad från Cecilia Magnusson) hur det ser ut...

Jag har gått från att vara "nybörjare" till att bli sk. tung injektionsmissbrukare.

När jag började med droger var en av det första saker jag fick lära mig att det var smutsigt med sprutor. Cannabis var okej, kemikalier skulle man egentligen undvika, men det var ändå typ okej ibland så länge man inte började skjuta, för det var verkligen FEL... Tabu!
& jag skulle ALDRIG göra det, ALDRIG!!
Och i många, många år trodde jag verkligen på det också, att jag aldrig skulle göra det. Jag VISSTE att jag aldrig skulle sticka en nål i min arm! Faktum är att bara några timmar innan jag fick i mig min jungfrupanna trodde jag fortfarande att jag aldrig skulle göra det.

Jag minns inte om jag hade rena verktyg första gången...
Men jag minns hur svårt det var att få tag på nya rena sprutor & kanyler vissa perioder. Jag minns hur jag brukade göra rent dom genom att dra upp kokande vatten ur vattenkokaren. Jag minns en period då det var riktigt ont om verktyg i stan, jag använde samma gamla använda kanyler i mer än två månader, och när dom blev slöa så slipade jag dom på glas-skärvor & speglar... Jag tror att det var då jag fick dem värsta ärrbildningarna i armvecken.
...vi pratade någon gång om att passa på att skriva in oss i sprutbytesprogrammet, om vi skulle åka ner förbi Malmö av någon anledning, bara för sakens skull. Men det gjorde vi ju naurligtvis aldrig - det är långt som fan från Örebro ner dit, och man kan ju inte åka bara för en sån sak.

Killen som jag levde med då hade Hepatit C redan när jag träffade honom, och tillgång på rena verktyg hade antagligen gjort att vi inte delat verktyg lika ofta som vi gjorde... Han ville ju inte smitta mig och var väldigt nogrann med allt sånt den första tiden.

Idag är jag drogfri men jag är en fara för min omgivning, eftersom jag bär på en smitta...
Jag måste vara försiktig om jag råkar börja blöda, får inte kasta plåster och sånt hur som helst ens... Och jag måste skydda mig vid sex, men inte ens då är det ju 100%. Jag kan inte tatuera/pierca mig eller lämna blodprov utan att först informera om mitt tillstånd, för dom personerna utsätter sig för en risk. Jag har ett papper jag fått från sjukvården med saker jag inte bör göra... Jag har tagit upp de saker som påverkar min omgivning i första hand, i förlängningen kan man ju också påpeka att min sjukdom riskerar att kollapsa min lever inom ett antal år och så, men relevansen här är att jag inte är ensam om att bli påverkad av det här!
Ska folk i min omgivning behöva utsättas för risker för att jag tagit jävligt dumma beslut?

Nu har jag ju lagt fokusen på själva verktygen men Malmös sprutbyte gör mycket mer än att bara dela ut sprutor och kanyler, dom skapar en kontakt med missbrukare som är värdefull. Alla borde se fördelarna med det, både vården och missbrukarna själva... Folk får prata av sig, vilket kan behövas rätt ofta men det finns sällan någon som faktiskt lyssnar, och att i ett aktivt missbruk ta sig iväg till någon kurator...? Seriöst, det kommer inte hända! Dom har barnmorska som kan hjälpa till, också en grymt viktig sak! Sjukdomsbiten är en del men även om någon blir gravid, för då finns det plötsligt ett nytt oskyldigt liv att ta med i beräkningarna...

Jag skulle förmodligen kunna fortsätta orda om det här hela dagen... Men vad är poängen?
Cecilia Magnusson skulle behöva en rejäl dos verklighet inskjuten i sina inskränkta skyddade vener!!!

Ungdomar som börjar knarka kommer inte börja med sprutor fortare bara för att det finns rena verktyg att hämta på ett sjukhus, och sprutnarkomaner kommer inte sluta skjuta bara för att tillgången på nya pumpar och kanyler är dålig. Sån ser verkligheten ut.
& folk är inte så dumma som hon verkar tro heller, det finns ingen som tror att knarket blivit lagligt bara för att man inför sprutbytesprogram.


Relaterade länkar:
http://www.renasprutor.se/
Motion 2008/09:So231 Förbud mot sprutbyte
Wikipedia - Sprutbyte

...& blogg-inlägget som uppmärksammade mig på motionen:
Alliansfritt Sverige: Januari 28, 2009 - Guiden till skogstokiga riksdagsmotioner: Sprutbyten

VASTERAS, SE -  28/01/2009 - 7:57 - OUT FOR DELIVERY

...alltså, det tar typ en timme från Västerås till Örebro.
Vilket innebär att den kan komma när som helst. Antar jag. Typ.


Ååååh, så var vi där igen... *väntar* ... *väntar* ... *väntar*

Harmoni & tålamod är inte riktigt min grej!

...speciellt inte när det gäller min dator.
Dessutom är jag så jävla nyfiken, en annan av mina laster...

...min dator är på väg tillbaka hem!!

Jag vet iaf att den lämnade Köln klockan 04.06 imorse...
Förhoppningsvis hinner den komma hem redan idag. :)

*längta*

Lite koolt med UPS å så, tycker jag... Dem har ju en tjänst på nätet där man kan följa sitt paket & se vart det befinner sig i transportkedjan. Vilket jag gjort nu ända sen dom kom & hämtade min dator!

Den har blivit bra berest bara sen igår, den har redan hunnit besöka Västerås, Stockholm (äh, var väl inget - där har den minsan varit förr...) & mellanlandat i Köln, Tyskland! Just nu befinner den sig i Warzawa, Polen.

Läskigt det här också iofs, iaf om man som jag har onormal affektion för sin dator... :p

Den höll nämligen på att hamna fel en sväng imorse... *hjälp!*

PAKETET FELSORTERADES VID NAVET.
DET TRANSPORTERAS OM TILL
KORREKT DESTINATIONSPLATS

Men det löste sig ju. :) ...tack & lov!

Nu är det dags för frukost, sen ska det städas innan jag ska gå & jobba efter lunch...

Jag har så jävla tråkigt!!

Det är så sjukt, för jag gillar ju verkligen att bara vara hemma!
Det finns alltid ngt som behöver fixas, kanske ngn städning att klara av...
Men inte idag. Jag bara väntar på UPS & klarar inte av att göra någonting vettigt överhuvud taget under tiden... Frustrerande. Jag vet inte när dom ska komma, bara att det är någon gång under dagen idag, & jag har lovat att vara hemma tills dess. Kan inte ens gå & köpa cigaretter, för då lär dom väl passa på att komma just under dom där 20 minuterna som det på sin höjd skulle ta i anspråk.

Nej, jag får vackert sitta här och vänta...

Funderade på om man skulle ta & sova en liten stund, men jag vet inte om jag vågar det heller, tänk om jag inte vaknar?! Jag gav ju mitt mobilnummer till HP-supporten, men jag vet inte om det innebär att UPS tänker ringa innan dom dyker upp eller om dom bara kommer direkt & knackar på dörren....

Jaja, datorn är iaf redo för upphämtning, den står lutad mot väggen i hallen & bara väntar, den också.
Fatta vilken stor grej jag lyckats göra det här till!! Att det ska vara så omständigt, dom ska ju liksom bara komma & hämta den!! Jag är fan oförbätterlig... :p

Lite koolt är iaf att min dator ska ut & resa, för den ska nämligen till Polen för reparation...

...& när den kommer hem igen hoppas jag att dom har kurerat febern. :)

...en lite små-rolig film:
 ---> Måns Möller: Fildelning

Hah! ...bli fri från ett missbruk, bara för att inleda ett annat. Beroendepersonlighet...?

Jag sitter fortfarande och jobbar, knackar html & css för glatta livet... & redigerar bilder.
Jag skulle nog faktiskt kunna ha det här som ett riktigt heltidsjobb tror jag...
...när jag kodar glömmer jag både tid & rum. (Oj, fan... Har det redan gått 3 timmar?)

Härom kvällen glömde jag bort mig i koden ända till kl. 01:15 på natten, bara så där...
Dagen efter gick jag upp klockan 08:00 & satte mig med morgonkaffet & kodade lite till.

Det är kul att ha kommit igång igen, faktiskt.
Har haft så jävla svårt att komma tillbaka till de saker jag gillade att göra innan livet urartade...

En orsak är nog att jag känner en sorts press från omgivningen att liksom bli exakt som jag var förr.
Att intressera mig för samma saker... Att vara samma person...
Men det går ju inte, den personen jag var då finns inte längre. För henne knarkade jag sönder...

& dessutom, ngt dom inte tänker på...
Den person jag var då mådde inte särskillt bra & blev i slutänden narkoman.
...varför skulle det vara ngt att sträva efter?
Nejtacksåmycketdetvarbraså!! ...jag klarar mig.

Jag kanske inte gör så mkt nu, jag har kanske inte så många intressen, men än sen?
Det är fan MITT liv, och så pass bra som jag ändå mår nu har jag fan aldrig gjort i hela mitt liv...

...men, som sagt, några små saker har jag ju lyckats hitta tillbaka till & det är nice.

Nu ska jag dock INTE koda mer idag. *gränssättning*
Jag ska stänga av min stackars febriga dator och låta den svalna över natten, för imorrn kommer dom och hämtar den för reparation. Fläkten har nämlig knasat ihop, den skramlar, överhettar & stänger av sig med jämna mellanrum... =/
Well, tur att det finns garanti & försäkring iaf... Datorn är fan bara 5 månader & redan trasig. Men, det löser sig, som sagt!

Jag fattar inte vad jag håller på med.
Jag är så trött på att sitta brevid och se mig själv sumpa chanser och pajja saker. Men jag kan inte göra ngt åtr det, det liksom bara händer... - Hela tiden! Jag kastar ur mig fel saker och det blir pankaka när min omgivning inte förstår, och försöker jag förklara trasslar jag bara in mig ännu mer i idiotiska argument.
Altså, det är inte det att jag är dum, egentligen, inte från början. Men det går trögt nu för tiden, tar längre tid att komma fram till slutsatser och ofta hinner jag prata innan dess...

(Till exempel, när jag svarar Va!? jämt och ständigt, har jag egentligen oftast hört vad folk sagt, men min hjärna har liksom inte hunnit processa informationen ännu. Jag tror jag bara hört ett ljud jag inte förstår... Jag vinner tid på att be om upprepning, fast ibland är det så att jag inte fattar förns andra gången jag hör ngt, att jag faktiskt hörde rätt första gången...)

Fast det var inte det jag ville skriva om idag egentligen. Det handlar om mina puckade rädslor.
Om det faktum att jag inte är den jag var och att det skrämmer mig så mkt att jag inte fungerar som jag vill...
& om gamla problem som jag fortfarande inte kommit till rätta med, som tvärtom bara blir värre ju längre tiden går.

Jag vågar inte tro på verkligheten, jag har haft dom problemen minst halva mitt liv, när jag tänker till baka så inträffade första bekräftade incidenten när jag var 14 år gammal, jag levde i total förnekelse över en ganska hemsk sak som hänt mig. & då menar jag total! I vilket fall tvingades jag i slutänden acceptera att det här hänt, men jag har idag fortfarande svårt med den grejjen, för jag minns men ibland undrar jag ändå om jag inte har inbillat mig alltihop...
Sen dess har den reaktionen dykt upp i olika situationer, mer frekvent under perioder jag mått sämre. Men på senare år påverkar det i princip aldrig "dåliga saker" som jag inte orkar hantera, tvärtom - Det är dom bra sakerna jag inte klarar av att tro på och acceptera som verklighet. Jag plockar sönder upplevelser och minnen till jag hittar den slutsats jag förväntar mig. - Att det inte är sant, att jag nog inbillade mig eller tolkade situationen fel...

& jag är så rädd att bli avvisad att jag aldrig vågar ta några steg längre, att jag sitter kvar och väntar på att allt ska gå åt helvete och rinna ut i sanden. Men då är det ju i alla fall inte mitt fel att det blev så, eller?!

Vilket inte heller är sant, jag ljuger ju bara för mig själv. Det är ju lika mkt mitt fel ändå...

På väg att pajja ngt, antingen genom att klanta till det eller missa att säga det jag borde.
Mest det senare, tror jag...

Jag är inne på tredje dagen av förkylningen från helvetet, & det är så mkt värre än jag kom ihåg att det var...
Så här sjuk har jag inte varit på flera år. I alla fall märkte jag inte det då jag var svängd jämt...
Jag har varit så ynklig hela tiden, mest synd om mig, över allt annat!!

Jag har haft en galen frossa, feber-yrsel, ont i huvudet, leder och muskler (dvs. typ överallt...) och illamående. Fick inte behålla det jag lyckats äta häromdan, inte ens vatten stannade kvar men det är iaf bättre idag.

Usch!! Jag vill att det ska vara över nu... Orkar inte mer...

Jag har saker att ta itu med, kan inte va sjuk längre! Måste ringa Fösäkringskassan till exempel...
Dessutom vill jag inte kasta bort mina sista semesterdagar på att ligga hemma och vara ynklig. =/

Näe, tror jag ska ta mig samman och försöka gå å handla, förråden har sinat...