Rösta på Piratpartiet till EU-parlamentet

när depressionen tar överhanden...


..som nu. vet inte när jag egentligen började tappa greppet den här gången...
intellektuellt sett förstod jag väl för ungefär en vecka sen när jag krashade in i väggen.
då tappade jag kontrollen inför mig själv och sen utåt. sen några dagar tillbaka märks det tydligt för alla som vet vad dom ska leta efter, och jag avskyr att må så här... det är inte bara själva tillståndet jag är i, det är lika mkt kontrollförlusten!
jag vill kunna bestämma själv vem jag delar mina problem med, vem som ska få se in i mig.
den gränsen har jag passerat nu, jag vet inte vad jag håller på med längre. noll koll.

och jag vet inte hur länge det kommer vara så här...

jag har alltid letat lösningar förr, snabba lösningar.
terapi, medicin, fantasi, sprit och knark.
det enda som funkat ngn längre stund är sprit och knark...

jag vet inte hur lång tid det kan ta utan, för jag har aldrig klarat av det förr...

visst, endel att mitt mående beror på stress, mkt nya saker och personer på en gång, och på att min inre press ökar ju närmre jag kommer min ett-årsdag... men det här är bara utlösande faktorer. dom har detonerat min inre bomb jag har burit med mig i flera år. den finns alltid här, under ytan, den väntar alltid på en chans att välta allt det jag byggt upp under min illusion av kontroll.

jag har aldrig blivit frisk, bara symptom-fri...

samtal har reglerat mina symptom, lyckopiller har reglerat mina symptom, droger har reglerat mina symptom.

för jag är alldeles för bra på det här! på den här jävla svängen. på att vara duktig. på att prata bort saker. på att reda upp trassel och yttre problem. det är inte nån jävel som på allvar har fattat vilket kaos jag är gjord av!
måste jag fixa saker så gör jag det ett tag, jag tar på mig mina masker och är perfekt, stabil och full av kontroll!!
tills allt rasar samman som ett jävla korthus runt omkring mig och allt som finns kvar är mitt inre kaos.
och alla står där och undrar vad fan som hände.för jag är ju så jävla stark och målmedveten. så vuxen och insiktsfull.

som så många gånger förr är jag trött på det...
inte ansvaret i sig, jag kan det här, jag är ju vuxen...
nej, jag är trött på att det jämt står emellan mig och det jag behöver.

om jag skulle säga att jag inte pallar så tror folk att det är ansvaret jag vill fly, men det handlar inte om det. det handlar om att ta mina problem på allvar, men det har ingen någonsin gjort förr.
det fixar du, du som kan så mkt.

och jag vill ju det, har jag velat i flera år.

om jag nu kan fixa mina problem, kan nån förklara varför jag inte gjort det?
jag vill veta varför jag sitter här och mår som jag gör.
asså, om jag nu kan fixa det här, bara så där...

/n

Kommentarer
Postat av: Linn

Gumman, ge lyrican en chans och ge mig ett samtal varje gång du behöver någon att prata med.

Jag finns ju för dig, du är så värdefull!



jag pratade om dig med i (eller e som det igentligen stavas, men vi kör på uttalet) om att jag är orolig för dig och att jag bara villa att det ska gå bra för dig!



Snart syns vi. puss <3

2008-09-17 @ 15:45:59
URL: http://linnrules.blogg.se/
Postat av: Yvonne

För en del tar det helt enkelt längre tid att "fixa problemen" och ibland måste man hitta nya infallsvinklar utifrån sig själv. Jag vet folk som inte har lyckats bemästra sitt inre kaos förrän de blivit långt över trettio. Det finns tid kvar, särskilt nu. Det måste man tro på, annars går man sönder. Det är ingen brådska att fixa allt, alla steg framåt är bra steg oavsett om de är små eller stora, snabba eller långsamma.

2008-10-06 @ 14:07:39
URL: http://yvonnediana.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0

Piratpartiet

FRAdar

iNTeGriTY