Utan synbar anledning blev min dag en katastrof...
Jag klarar inte ens av att hantera små missöden av den typ som konstant inträffar i vardagen;
 - jag exploderar, skriker och svär...

Detta går naturligtvis ut över katterna, eftersom jag är ensam med dom nu.

Alltså, det här är galet. Jag började till och med ifrågasätta om jag ens borde ha sällskap med någon...

Först har jag varit irriterad på katterna för deras vanliga bus, sånt som man faktiskt får stå ut med egentligen, men jag klarade inte av det idag. Snurran fick en utskällning efter noter för att hon återigen satt sig i skåpet och gnagt på en kattmats-låda, men jag lämnade ju dörren öppen länge och lät henne gå in där, TROTS att jag vet att hon kommer gnaga på lådan... Damnit, det är jag som ska utskällningen...

Nästa incident hände när jag skulle plocka ur diskstället på grejer som Patrik diskade igår... Han hade ställt en (av mina två!) svarta djupa skålar typ längst ut på kanten av stället... Så fort jag närmade mig med handen så trillade den ner på bänken, gjorde en liten volt, fortsatte vidare ner på golvet och gick i bitar.
Där kom nästa vredesutbrott och jag vrålade så att katterna sprang åt alla håll...
Medans jag röjde upp porslinsresterna och dammsög for tankarna runt i huvudet på mig, jag kunde inte riktigt bestämma mig för vems fel det var, hans fel som ställt den där, eller mitt fel som faktiskt var ensam i köket när det hände... Men mina slutsatser var naturligtvis att det antagligen inte hade hänt om jag diskat och plockat i diskstället själv. Vilket ledde mig vidare i andra snurriga resonemang, för invecklade att gå in på.
Men det slutade iaf med att jag undrar om jag verkligen ska ha sällskap istället för att vara själv, bland annat så är det inte rätt att min vrede går ut över alla andra (även om han inte ens var här just nu) och för att jag inte vet om jag vill lämna ifrån mig allt ansvar...  (Gör jag allt själv & det blir fel kan jag inte bli arg på andra...)
& jag kom fram till att jag är trött på att behöva diska varje måndag-morgon...

Okej. Finner någon logiken i allt det här?
Jag gör inte det, även om det var självklart för en stund sen...

Katterna är, just det, katter. Dom gör fel ibland och busar, för det ligger i deras natur. Släpper jag in henne i skåpet jämt, så får jag skylla mig själv. Jag gjorde fel innan hon gjorde det... & det hjälper ändå inte att skrika & skälla.

& den svarta skålen, är bara en skål. Jag får skaffa en ny (eller flera ifall en till pajjar). Det spelar verkligen ingen roll vems fel det var att den gick sönder, dels för att den inte blir mer hel för det, och för att sånt händer... Shit happens, helt enkelt! Synd bara att det var just en av de fyrkantiga... Men men.

& sen har vi onödig slutsats nummer tre. Jag gillar inte att diska varje måndag-morgon.
Vilket när man tänker efter inte ens har med ev. sällskap att göra, eftersom jag bör laga ngn mat å äta söndag kväll oavsett jag är ensam eller ej. & jag borde dessutom diska redan efter maten söndag kväll. Faktiskt.

Så nu har jag stuckit hål på hela idiotresonemanget... Men vad kom det ifrån, och varför blir jag sån där... Arg som fan över ingenting, och fullständigt irrationell. Jag pallar inte med det. Det förstör för mig, och för andra...
& mina katter förtjänar fan bättre än så.

Usch. Jag blir så less på mig själv...

Fan, jag har inte tid med sån här skit idag, jag har ett viktigt möte i eftermidag!!