Hah! ...bli fri från ett missbruk, bara för att inleda ett annat. Beroendepersonlighet...?

Jag sitter fortfarande och jobbar, knackar html & css för glatta livet... & redigerar bilder.
Jag skulle nog faktiskt kunna ha det här som ett riktigt heltidsjobb tror jag...
...när jag kodar glömmer jag både tid & rum. (Oj, fan... Har det redan gått 3 timmar?)

Härom kvällen glömde jag bort mig i koden ända till kl. 01:15 på natten, bara så där...
Dagen efter gick jag upp klockan 08:00 & satte mig med morgonkaffet & kodade lite till.

Det är kul att ha kommit igång igen, faktiskt.
Har haft så jävla svårt att komma tillbaka till de saker jag gillade att göra innan livet urartade...

En orsak är nog att jag känner en sorts press från omgivningen att liksom bli exakt som jag var förr.
Att intressera mig för samma saker... Att vara samma person...
Men det går ju inte, den personen jag var då finns inte längre. För henne knarkade jag sönder...

& dessutom, ngt dom inte tänker på...
Den person jag var då mådde inte särskillt bra & blev i slutänden narkoman.
...varför skulle det vara ngt att sträva efter?
Nejtacksåmycketdetvarbraså!! ...jag klarar mig.

Jag kanske inte gör så mkt nu, jag har kanske inte så många intressen, men än sen?
Det är fan MITT liv, och så pass bra som jag ändå mår nu har jag fan aldrig gjort i hela mitt liv...

...men, som sagt, några små saker har jag ju lyckats hitta tillbaka till & det är nice.

Nu ska jag dock INTE koda mer idag. *gränssättning*
Jag ska stänga av min stackars febriga dator och låta den svalna över natten, för imorrn kommer dom och hämtar den för reparation. Fläkten har nämlig knasat ihop, den skramlar, överhettar & stänger av sig med jämna mellanrum... =/
Well, tur att det finns garanti & försäkring iaf... Datorn är fan bara 5 månader & redan trasig. Men, det löser sig, som sagt!