Jag blir så jävla förbannad på vissa!

Eller mest på (m)oderater iofs, men tyvärr är dom ju inte ensamma om inställningen att inte vilja tillåta sprutbyten, hade dom varit det (ensamma) så hade flera av landets större städer idag antagligen haft sprutbytesprogram, som det i Malmö...
Förra regeringen drev äntligen igenom en reform som tillåter landstingen att ha såna program, vilket jag personligen väntat på i åratal, för det är en bra sak. Om man bara tittar på Malmö så har dom haft massor med positiva effekter av det, och det finns även goda erfarenheter av dylika program från andra länder.
Tyvärr är det (to my knowledge) inga andra landsting som ännu öppat ngt, då det är helt frivilligt - och de flesta sitter kvar i villfarelser att det skulle uppmuntra ungdomar att börja knarka, eller ngt...!?!

Men. To the point!!

Jag läste just att Cecilia Magnusson (m) har lagt in en motion till riksdagen, där hon vill riva upp beslutet att tillåta sprutbyte. Hon vill förbjuda det HELT, för hon anser att "dessa program är fel väg att gå för att bekämpa narkotikan", och vidare skriver hon "Det är förbjudet enligt lag att befatta sig med narkotika, och sprututbytesprogrammet sänder då mycket märkliga signaler i förhållande till den lagstiftning som jag uppfattat att vi alla är mycket eniga om".
Jag fattar inte hur man kan resonera så, men å andra sidan har jag ju levt i den världen och vet (uppenbarligen till skillnad från Cecilia Magnusson) hur det ser ut...

Jag har gått från att vara "nybörjare" till att bli sk. tung injektionsmissbrukare.

När jag började med droger var en av det första saker jag fick lära mig att det var smutsigt med sprutor. Cannabis var okej, kemikalier skulle man egentligen undvika, men det var ändå typ okej ibland så länge man inte började skjuta, för det var verkligen FEL... Tabu!
& jag skulle ALDRIG göra det, ALDRIG!!
Och i många, många år trodde jag verkligen på det också, att jag aldrig skulle göra det. Jag VISSTE att jag aldrig skulle sticka en nål i min arm! Faktum är att bara några timmar innan jag fick i mig min jungfrupanna trodde jag fortfarande att jag aldrig skulle göra det.

Jag minns inte om jag hade rena verktyg första gången...
Men jag minns hur svårt det var att få tag på nya rena sprutor & kanyler vissa perioder. Jag minns hur jag brukade göra rent dom genom att dra upp kokande vatten ur vattenkokaren. Jag minns en period då det var riktigt ont om verktyg i stan, jag använde samma gamla använda kanyler i mer än två månader, och när dom blev slöa så slipade jag dom på glas-skärvor & speglar... Jag tror att det var då jag fick dem värsta ärrbildningarna i armvecken.
...vi pratade någon gång om att passa på att skriva in oss i sprutbytesprogrammet, om vi skulle åka ner förbi Malmö av någon anledning, bara för sakens skull. Men det gjorde vi ju naurligtvis aldrig - det är långt som fan från Örebro ner dit, och man kan ju inte åka bara för en sån sak.

Killen som jag levde med då hade Hepatit C redan när jag träffade honom, och tillgång på rena verktyg hade antagligen gjort att vi inte delat verktyg lika ofta som vi gjorde... Han ville ju inte smitta mig och var väldigt nogrann med allt sånt den första tiden.

Idag är jag drogfri men jag är en fara för min omgivning, eftersom jag bär på en smitta...
Jag måste vara försiktig om jag råkar börja blöda, får inte kasta plåster och sånt hur som helst ens... Och jag måste skydda mig vid sex, men inte ens då är det ju 100%. Jag kan inte tatuera/pierca mig eller lämna blodprov utan att först informera om mitt tillstånd, för dom personerna utsätter sig för en risk. Jag har ett papper jag fått från sjukvården med saker jag inte bör göra... Jag har tagit upp de saker som påverkar min omgivning i första hand, i förlängningen kan man ju också påpeka att min sjukdom riskerar att kollapsa min lever inom ett antal år och så, men relevansen här är att jag inte är ensam om att bli påverkad av det här!
Ska folk i min omgivning behöva utsättas för risker för att jag tagit jävligt dumma beslut?

Nu har jag ju lagt fokusen på själva verktygen men Malmös sprutbyte gör mycket mer än att bara dela ut sprutor och kanyler, dom skapar en kontakt med missbrukare som är värdefull. Alla borde se fördelarna med det, både vården och missbrukarna själva... Folk får prata av sig, vilket kan behövas rätt ofta men det finns sällan någon som faktiskt lyssnar, och att i ett aktivt missbruk ta sig iväg till någon kurator...? Seriöst, det kommer inte hända! Dom har barnmorska som kan hjälpa till, också en grymt viktig sak! Sjukdomsbiten är en del men även om någon blir gravid, för då finns det plötsligt ett nytt oskyldigt liv att ta med i beräkningarna...

Jag skulle förmodligen kunna fortsätta orda om det här hela dagen... Men vad är poängen?
Cecilia Magnusson skulle behöva en rejäl dos verklighet inskjuten i sina inskränkta skyddade vener!!!

Ungdomar som börjar knarka kommer inte börja med sprutor fortare bara för att det finns rena verktyg att hämta på ett sjukhus, och sprutnarkomaner kommer inte sluta skjuta bara för att tillgången på nya pumpar och kanyler är dålig. Sån ser verkligheten ut.
& folk är inte så dumma som hon verkar tro heller, det finns ingen som tror att knarket blivit lagligt bara för att man inför sprutbytesprogram.


Relaterade länkar:
http://www.renasprutor.se/
Motion 2008/09:So231 Förbud mot sprutbyte
Wikipedia - Sprutbyte

...& blogg-inlägget som uppmärksammade mig på motionen:
Alliansfritt Sverige: Januari 28, 2009 - Guiden till skogstokiga riksdagsmotioner: Sprutbyten