I söndags var det EU-val, jag och många andra har jobbat för och sett fram emot detta en längre tid. Själv distribuerade jag som sagt valsedlar och stod som värd utanför en vallokal några timmar, och på kvällen var det en lokal valvaka även i Örebro. Vi höll till på Varberga Pizzeria, och det hurrades högt så fort nya siffror annonserades...

Fantastisk kväll, på det hela taget. Några av piraterna tyckte att vi minsan inte skulle vara sämre än de i andra städer och drog ner på stan med projektor och projicerade en Jolly Roger på Nerikes Allehanda-huset...
(Samma projektion lyste utanför pizzerian andra delar av kvällen dessutom... *s*) --->



Vi fick som de flesta nog känner till vid det här laget, 7,1% och vi kommer skicka Christian Engström till Bryssel!


Dagen efter var en helt annan sak... Jag vaknade smått ångestfylld, sjukanmälde mig per sms bara för att få tillbaka svaret "Du är på första sidan i Nerikes Allehanda". (Pappers-blaskan, inte hittat det på nätet...)

Endast jag av alla klant-arslen lyckas väl med det, inte nog med att jag tänker göra bort mig - jag ska promt göra detta på första sidan i våran morgon-tidning med 200.000 läsare.

Oh well. Jag tyckte synd om mig själv hela måndagen, och på tisdagen gick jag miserabel till jobbet och förväntade mig en liten utskällning, mest för att jag tyckte att jag förtjänade det...
Men de skällde inte alls, jag fick en kram däremot.

Efter allt detta känns det som ett vacuum. Våran fantastiska val-triumf, och min personliga pinsamhets-tragedi. Det är som en utdragen bakfylla, liksom lite stiltje. Lär inte skriva så mkt på ett par dagar, tror jag. Kommer vara upptagen...

Jag har typ flytt från stan och alla bekymmer, upp till Sthlm. Jag är hundvakt i några dagar...