Jag tänkte försöka formulera vaför det har blivit så, varför jag har gjort det valet.

Mitt politiska intresse och engagemang började någonstans i mitten av 90-talet, strax innan vi i sverige hade folkomröstningen om EU-medlemskapet (1994) och Frankrikes dåvarande president meddelade att man återigen ville bomba muroroa-atollen (1995). Egentligen började det som sagt strax innan, jag ansåg mig vara anarkist och slogs mot hela världen på den tiden, så här i efterhand tror jag dock inte att jag fullt ut insåg vad anarki egentligen handlade om... Jag kom i kontakt med elevkampanjensom genast värvade mig och började indoktrinera mig med mer kommunistiska principer, vilket jag naturligtvis motsatte mig. Men jag blev ändå kvar där ett tag och blev dessutom indragen i RS/Offensiv under en period.

Jag hade bland annat ett mycket stark engagemang i ovanstående frågor (om EU och sprängningarna) och var ute och demonstrerade och kampanjade, under någon omröstning stod jag en hel dag utanför en vallokal och delade ut valsedlar. Jag sprang på möten och diskuterade, jag stod med namnlistor för eller mot det ena eller det andra, jag värvade medlemmar. Men ingenting blev bättre.
Ingenting jag kämpade för ledde någonvart alls, så vitt jag kunde se. Jag är ju uppvuxen mitt i nedskärningarnas årtionde, och allt runt omkring förföll, och försvann. Och jag tappade lusten, tron och viljan.

Jag kunde inte förändra ett skit, men jag var jävlar i mig bra på att supa (och så småningom även knarka) så jag sysselsatte mig med det istället i många år...

Nu är jag sen drygt ett och ett halvt år tillbaka drogfri, och viljan att förändra och förbättra har kommit upp till ytan igen. Dessutom är jag inte längre ett barn (med grönt hår och nitar) som ingen lyssnar på, jag är vuxen och det händer faktiskt emellanåt att andra vuxna lyssnar på vad jag har att säga... Så började tron på något så smått vakna till liv.

Tiden är en annan nu, det är inte korallrev vi måste engagera oss i - det är vår rätt till demokrati, integritet och yttrandefrihet.

Jag har ju egentligen varit pirat hela tiden, det är bara det att när jag började grejja med datorer och internet så fanns inte partiet (och inte hade man väl kunnat drömma om att det skulle finnas ett behov för det heller?). När partiet startade så gick jag med rätt tidigt, men orkade liksom aldrig engagera mig i det - jag hade fullt upp med att vara påtänd och annat. (Fast jag röstade faktiskt på Piratpartiet i riksdagsvalet, minsann...)
Det kostade fortfarande pengar att vara med då (okej, aboslut inte mkt iofs, men jag kunde inte hålla reda på sånt då) och jag såg aldrig till att betala in igen så mitt medlemskap förföll och försvann.


Och så i höstas gick jag med igen, för när jag kvicknat till ur min dvala så började jag bli rastlös och då fanns allt bara här helt plötsligt, ett mål. En sak som var viktig! För medans jag har varit borta från verkligheten så har dom försökt kapa internet!!
Internet som alltid varit så viktigt för mig, för hela min generation tror jag, internet som skulle vara framtiden! (Jag hade en liten illusorisk dröm om att bli webdesigner när jag var 14 år gammal...)
Jag diskuterade lite med någon häromdagen, och vi kom fram till att våran generation är uppfostrad av TV'n och datorn. Våra föräldrar placerade oss framför den ena eller den andra när dom inte hade tid, så visst - ur ett perspektiv fick vi ju internet som "leksak". Och vi utvecklade leksaken till ett kraftfullt verktyg, vi har lärt oss leva med internet, på internet.

Nu, mer än ett årtionde senare verkar dom inse vad som hänt och dom vill stoppa den utvecklingen, men det är ju redan för sent! Det har redan skett. Så nu måste vi visa dom att man inte kan vrida tillbaka klockan, och försvara vårat internet.

Internet är ju fantastiskt. Det är en oändlig källa till kunskap och information. Herregud, jag skulle förmodligen aldrig lärt mig stava ordentligt om det inte vore för min dator och internet. Eller lärt mig särskilt mkt annat heller för den delen, skolan och jag kom aldrig överens när det begav sig...
Internet är, och har genom åren varit, en stor del av mitt liv, det är här jag arbetar - det är här jag lever.


Därför är jag pirat.


Guldpirat, dessutom. :) För jag både kan och vill betala!


(Jag skriver det här med tanke på siten Piratpartister.se där man kan se att vi faktiskt finns på riktigt... )