Min underbara farmor är där å hälsar på, så pappa undrade om jag ville komma... Klart jag vill!
När jag var liten tonåring bodde jag hos farmor ett tag, och även om jag inte gjorde riktig som hon sa heller, så är hon den enda som pallade med mig på något sätt, hon stod ut med mig... Min krut-farmor, hon fick stå ut med en hel del...
Hon tog ingen skit från mig, trots att jag var rätt bra på att häva ut den till höger och vänster...
Jag är evigt Tacksam för att hon finns...
Frågan är, hur länge till...? Hon är gammal nu, över 80. En ansenlig ålder... & hon börjar så smått bli sjuk, och ser knappt alls... Hemskt att tänka på, hon är den enda jag har kvar. Farfar dog när jag var i två-årsåldern, Mormor & Morfar gick bort för fem-tio år sen...

Men, nu ska jag iaf få träffa henne. Sist vi sågs var i mellandagarna, pappa tog med henne & hälsade på mig när jag satt inlåst... Jag var jätteglad att få träffa henne då, men samtidigt var det ytterst pinsamt...
Att hon fick se mig så där... Tvångsvård, låsta dörrar & bevakade besök...
Hon är ju på sätt och vis den sista i släkten jag ville skulle se mig så där, men samtidigt... Om någon i min släkt ska få se mig sån är det nog hon...


Ja... Jag har ju fortfarande ingen säng. Försökte köpa en i onsdags, på Bra & Begagnat i Örebro. Det gick ju inte riktigt som planerat... Huuh, Usch, Hemska ställe. Missförstå mig rätt, Affären i sig var det absolut inget fel på, tvärtom var det precis ett sånt ställe jag gillar... Men (antagligen) tack vare deras öppettider (två dagar i veckan) så stod det 50 pers utanför redan innan dom öppnat. & det är bara början...
Jag har nu för tiden utvecklat en social fobi, jag klarar inte riktigt av stora folkmassor och om jag inte har sällskap av ngn jag känner & litar på så blir det lätt knas.
Jag var ensam där & handlade, ensam med bla. 30 köpgalna pensionärer, och på second hand är det ju först till kvarn som gäller och vissa verkade ta det på blodigaste allvar!! & ingen säng (madrass) fanns det heller, inte en sån jag behöver iaf... Fanns fyra sängar å den enda som ens avlägset påminde om vad jag ska ha, var redan taggad med en röd lapp och texten SÅLD.
Jag försökte trösta mig med att fynda lite andra saker jag behöver men det blev inte mkt, två leopardmönstrade kuddar, en saltkvarn, ett knivblock och en kaffebryggare som ser ut mer som en espressobryggare...


Det har varit så mkt nu dom senaste dagarna, så jag har inte riktigt hunnit tänka... Med andra ord har jag mått rätt okej den här veckan, men så har jag ju lite medicin också... Inte för att jag tror att den gör ngn så där gigantisk skillnad.
Sitter nog mest i skallen på mig, för jag vill ju må bättre. Jag vet inte, men det har varit lite lättare dom här dagarna iaf!

& nu tåget, mot staden. Ska hämta lite grejjer också, husgeråd å sånt till lägenheten... Ja, blir en lugn helg iaf.

/n

"gå på möten!!"

Det får jag höra typ hela tiden av folk runt omkring mig... Och soc vill att jag ska gå på möten. Dom är skitglada för att jag har valt att börja gå även om mitt behandlingshem inte kräver det, så som 12 stegs-hem ofta gör...
Och idag ville jag faktiskt gå på na-möte, jag kände... jag vet inte, att jag behövde det, för jag mår inte bra!

Men jag kan inte gå på möte idag, för hon som jobbar där nere på Ringshyttan idag är alldeles för jävla LAT för att hämta oss efter mötet, och ursäktar detta med att hon jobbar ensam! Men det har aldrig varit något problem förut!! I våras gick vi på TVÅ möten i veckan och dom löste alltid transporten då, på något sätt... I värsta fall fick kvarvarande tjejer packa in sig i bilen och åka med å hämta oss. Men inte idag...

Vad fan gör jag där egentligen? På Ringshyttan?
Jag är fortfarande inskriven där, utslussen ska innebära lite tid på annat håll och en del tid kvar i BEHANDLING, men den behandlingen har jag svårt att se några spår av.
När jag blev förbannad över det här idag fick jag höra att dom minsann har ställt upp å kört mig hit och dit... Pyttsan! Jag är där två dar i veckan, och gör INGENTING alls, förut en timmes samtal med terapeuten. Utöver det ser jag knappt dom nuför tiden. Jag ringer aldrig och ber om skjuts i största allmänhet, inte om jag KAN ta mig hem själv.
Sist jag fick skjuts speciellt sådär (och det råkar vara hon som jobbade idag), så hade jag tänkt att sitta ute i kylan i en timme å vänta på en buss, och jag bad aldrig om någonting, hon VALDE själv att komma å hämta mig för att jag inte skulle sitta å frysa... Men jag har fan frusit förr, och nästa gång lär jag göra det också, för jag tänker inte tacka ja till erbjudanden om dom ska hållas emot mig senare!!!
Jag har egentligen utsluss fram till i slutet av december, men jag funderar på att skriva ut mig redan nästa vecka, så fort jag flyttat in i nya lägenheten... Varför ska jag vara i behandling om jag inte får behandling? Där är frågan igen...

Jag är så jävla trött på det här... På all jävla skit. På att folk säger åt mig vad jag ska göra.
JAG MÅR JU FAN INTE BRA! ...då borde jag väl få gå på möte om jag vill & behöver det?

Jag har iaf gråtit idag. Äntligen...
Lite grann, och jag misstänker att det var mer av ilska än ngt annat... Men jag grät!
Det är det viktigaste...

Tur att jag har mina tjejer där nere iaf, dom ropade tillbaka mig efter att jag kastat igen ytterdörren med en jävla dundersmäll som verkade skaka hela huset, och gått iväg gråtande nerför backen... Men så fick dom mig lugnare, och lite gladare en stund... Det var skönt...
Fan jag har aldrig fått ett sånt där vredesutbrott på Ringshyttan förr tror jag, iaf har jag inte haft så svårt att kontrollera vad jag gör.... Jag har aldrig smällt dörren så där iaf...

Hemma nu, ska ringa mamma om en halvtimme å gnälla av mig lite...
& så ska jag äta medicin, kolla på film å sova.

/n

men av någon anledning kan jag inte.

en ensam tår rann nerför kinden förut, sen tog det slut...

jag förstår inte varför... om jag behöver gråta, - om jag vill gråta, borde inte tårarna komma då?
jag är hemma. ensam, trött och fylld av ångest... börjar bli ngt av en vana nu, så här på kvällen...
fast nu har jag förståss ngt jag inte hade för några dagar sen, medicin att ta vid behov...
skönt att ha, men samtidigt så stör det mig, jag slutade äta medicin för typ fem månader sen och var rätt nöjd med det.
lite stolt till och med... men, men... om jag behöver den så får jag väl svälja min stolthet...

jag tror jag ska sova snart, orkar inte med det här...
men jag vill ju inte sova för tidigt, för mkt, då är jag helt död imorrn...
som om det gör ngn skillnad, jag är alltid trött, höll på att somna på jobbet idag, men som tur var blev det fikarast. Lite iskall luft och kaffe fick ögonen att sluta klia och vilja stänga sig... men jag förstår inte vad som gör mig så trött, för det är ju inte bara att jag är lite seg och gäspar, jag känner ju verkligen hur kroppen försöker stänga ner verksamheten!!

ååh, allt är så frustrerande!!!
ibland vill jag bara ge upp, och idag är en sån dag...
fan, idag... nästan varje dag faktiskt...
...men idag ska jag sova istället, för jag ska upp och jobba imorrn.

/n

på bussen igen. en dryg timmes resa dit, en dryg timmes resa hem...
jag hatar det, det är så tröttsamt. i början var det väl ok, men nu har jag gjort det i typ två månader.
in till örebro för att gå kurs, och soc kallar det "jobbet"...
jobbigt är det förvisso, men jobb? jag vet inte ja... vad är egentligen kriterierna för ett jobb?
ngt som drar in pengar? ja, då jobbar jag väl kanske, man får ju bidrag för att gå där, men då borde ju studier som berättigar till studielån också räknas som ett jobb, kan man tycka... men det räknas väl mest som bara "studier"...?

äh, jag vet inte varför jag ens bryr mig... men det är precis sånt jag hakar upp mig på!
skillnaden mellan studier och jobb är uppenbarligen hårfin, och i slutänden måste jag oavsett gå upp på morgonen och åka iväg... så hur kommer det sig att en sån här sak kan uppta så mkt tid i mina tankar?

vissa skulle antagligen säga att det är för att min hjärna ska slippa tänka så sådant som faktiskt är viktigt att tänka på, men som gör ont... såna saker jag borde tänka på.
andra säger att det är bra att vara en "tänkare", man utvecklas, det är värdefullt att filosofiera över saker hur obetydliga dom än kan verka... jag vet inte vad jag ska tro, båda delarna verkar som vettiga argument.

i alla fall, snart behöver jag inte åka så här längre!!
för jag har fått lägenhet. i varberga, i örebro. äntligen...
måste bara ordna med möbler å sånt, försöka fixa dubbla hyror i en övergångsperiod... och så ska jag ju ha tag på nyckeln, det är alltid en fördel. jag ska bo i en etta på tredje våningen.
Verkar som att Snurra får bli innekatt framöver, men i det här vädret gör det väl inte så mkt kanske... & Sotis behöver ju en kompis hemma, hon blir så påstridigt när jag kommer hem om hon behöver vara ensam hela dagen.

nej, det får räcka så just nu. tilt i huvudet.

/n

idag fick jag reda på att ngn jag en gång kände har gått bort...
min fd. svägerska närmare bestämt...
faktum är att det gjorde ont att höra. fast jag inte haft ngn kontakt med varken henne eller min ex-make på flera år...
attans ont. hon var ju så ung!! bara ngt år äldre än mig! & hon hade ju man och barn (2 st?) & allt...
jag var med när dom gifte sig... vackert, en av dom finaste kyrkor jag sett, urgammal och helt i trä har jag för mig...

Du, jag vet att vi inte pratar, och att Du inte vill veta av mig (vilket iofs har varit rätt ömsesidigt) men jag vill ändå säga, att jag tänker på dig och familjen... Jag är hemskt ledsen över att Du skulle behöva uppleva det som hänt.

& jag är ledsen för massa annat också för den delen...

/n

Jag är hemma hos en gammal vän, en sån där old-timer... Tox, fan... we go way back... 10 år eller ngt, snart elva.
Jag har ytterligare en sån där dags-semester nu, och det är så skönt. Slappna av från min vardags-ångest. Bara må bra en stund, snacka gamla minnen, lyssna på bra musik, hitta tillbaka till det där läget... Där man inser att man inte är ensam, trots allt. Just nu är jag inte ensam, jag har har min nära vän här och nu! Och jag minns hur lika vi är, hur mkt vi har gemensamt...

Lustiga sammanträffanden och sånt, det gör mig... Fan, det gör mig fucking lycklig.
Och just nu skiter jag i hur länge det varar, jag skiter i om ångesten kommer tillbaka imorrn (eller senare ikväll) för jag är så glad att få vara här med honom. Jag är fan FETT jävla tacksam över honom, han har gjort mkt för mig genom åren.
Räddat mig från gatan ett par gånger, bland annat. & smällt mig på fingrarna när jag behövt det...
& jag behöver verkligen det ibland, jag behöver såna personer i mitt liv!
...egentligen behöver jag nog en rak höger!

Anyway... Shit, utan den mannen hade jag varit långt värre illa ute än jag har varit. Faktiskt.

/n

gud så trött jag blir...
orkar inte vara nere på ringshyttan idag, så jag handlade mat å åkte hem.
tjejerna som var kvar över helgen har gjort bort sig rejält, och hela personalstyrkan osar.

en stund där ville jag bara grina, men jag har ju inte knasat till det så det skulle bara se dumt ut... men jag är så känslig just nu, så jag pallar inte dom där vibbarna... bättre att vara hemma med katterna. se på när dom leker. dom verkar glada...

funderar på att sova en stund istället, fast jag borde egentligen logga in på FC och plugga lite tyska, men jag är så satans omotiverad just nu. vill typ ingenting...

kaffe & ciggarett, alltid ett steg i rätt riktning!

/n

omg, ffs! ...vad jag hatar den här staden. men samtidigt älskar jag den ju, min barndoms-hood...
man kliver dessutom rätt in i det gamla flytet så fort man kliver av bussen, det liksom bara klickar till och så är man där, glider smidigt fram mellan alla stressade jävla 08:or, hoppar på och av bussar och tunnelbanevagnar...
det enda jag har någorlunda problem med är dom där jävla spärrarna, men vem fan har inte det?? dom är ju inte konstruerade för att släppa igenom folk, utan för att inte spilla minsta krona i biljett-intäkter...

anyway, ska bli skönt att komma härifrån idag, jag har fått min dos storstadsliv nu... orka, fan...?

& jag saknar tjejerna (jepp, u heard me - TJEJER!) och det ska bli fett kul å träffa dom ikväll...
Jag trampade på två A-brunnar förut och tänkte genast på Linn, tänkte att om hon varit här hade hon väl slagit mig tre gånger i ryggen och skällt på mig... :o) ...så jag klev nogrant över den tredje.

nu ska jag nog ut med Jallus en sväng, min farsas glada Amstaff (American Staffordshire Terrier)... Världens sämsta vakthund är han... men han är ändå fööör bedårande. Lägger nog upp ett kort på honom sen...

& i eftermiddag: buss till nyköping!! :o)

/n

...såna där högar från förr, och jag hittade en liten sak jag skrev förra året, faktiskt för nästan exakt ett år sen, (ca: tre veckor innan jag blev inlåst). Den säger så mkt om mitt liv fast den är så kort, så jag måste återge den här:


Kan jag inte vara normal,
ska jag vara helt skruvad!
Kan jag inte passa in,
ska jag va totalt annorlunda!
Kan jag inte lyckas,
ska jag fan köra skiten i botten!

...Världens bästa dåliga exempel?

[26 sept. 2007]


...ja, mitt liv i en liten ask faktiskt, så kan man nog summera det ända sen jag var i 11 års-åldern.
Tragiskt? Inte egentligen, det är bara så livet ser ut.

/n

Men vad hjälper det?
Kattungen är ju just det, en unge, ett barn... Detta vet jag och det är vad som i vanliga fall får mig att stå ut och bara le när hon gör ngt dumt... Men idag kan jag inte det, av någon anledning...
Jag har skrikit på henne flera gånger under eftermiddagen (som om det skulle förbättra ngt?), jag har bara blivit mer och mer irriterad... Och sprutat vatten på henne. Hon biter på sladdar, allra helst dom till min dator & hon passar på att leka med mitt headsett till telefonen så ofta hon kan. Fast hon vet vid det här laget att hon inte får!!
Hon vet också att hon inte får vara på bordet, så hon hoppar upp i mitt knä i soffan, och därifrån vidare till bordet mitt framför näsan på mig... Jag säger NEJ och plockar ner henne, då hoppar hon upp igen...

Vad gör jag för fel?

Jag leker med henne och kelar med henne, jag har gett henne leksaker, hon får godis ibland och det finns alltid mat och vatten... Ja, jag vet, klart hon vill leka, hon är ju bebis - men varför måste hon leka med det som gör mig arg?
Jag var fan bättre med katter när jag knarkade, Snurran har total koll på vad som är OK å inte, å när hon gör fel så har det ett syfte!!

Eller så är det bara att mitt tålamod just idag är botten, ALLT går mig på nerverna. Jag blir fan vansinnig för ingenting, och jag mår i övrigt hur kasst som helst... Utan egentlig anledning. Så vitt jag vet...
Det borde vara rätt nice idag, jag har ju gjort bra saker idag (läkaren, datan), jag har sovit lite på eftermiddagen för att jag var helt slut... Men ändå är allt bara fel. Jag ligger här med datorn i min säng, lyssnar på soft musik, rökelse brinner, jag är ledig imorrn så jag slipper gå upp 05.30. Jag menar, världens bästa förutsättningar för en riktigt mysig chillad kväll...
Men allt är bara fel.
Kan inte slappna av, mår sunkigt, blir grinig, arg & irriterad på ingenting... Försöker hitta ngt att se fram emot, men går i väggen. Försöker njuta av stunden, men det finns liksom inget där, känslan vill inte infinna sig... Det är tomt. Står still.

Idag har jag fan sämre kontroll än vanligt, jag brukar inte låta det här gå ut över min omgivning, framför allt inte över mina stackars katter, men jag vet inte hur jag ska hindra det, det säger bara pang och nästa sekund har jag redan exploderat.

Jag vill inte vara sån här.
Finns bara en sak jag känner till som löser det, och det ställer ju till med massa annat dumt... Så varför får jag ingen hjälp att lösa det? Om jag inte får det kommer jag förr eller senare gå tillbaka till mitt eget sätt, för jag kan inte leva så här... JAG MÅR FÖR FAN INTE BRA!! & det gör ingen som behöver vara nära mig heller så länge jag blir sån här med jämna mellanrum.

/n

Idag har det hunnits med massor, på förvånansvärt kort tid. I varje fall känns det så...

Upp som vanligt sjukt tidigt, en timmes buss-resa, och dags för läkarbesök... Infektionskliniken på USÖ.
Pratade en del om hur saker är och har varit, hur det ser ut framåt... Samt lämnade nya prover, tre rör drog dom från min stackars arm... Men det är bra iofs, senaste proverna blev det hemolys på i labbet, nu får jag nya testsvar och antagligen kör dom lite mer omfattande värden nu också och det var ju ett tag sen...
& vi pratade om behandling, där fick jag inte mkt positiva svar... Jag har tydligen typ 1, som är svårbehandlad, vilket innebär att OM jag nu ens ska genomgå behandlingen så tar det ett helt år!
Ett år med en spruta i veckan och massa tabletter...
Och risken är överhängande att jag kan må rätt dåligt under tiden...
Men dessutom är det inte säkert att jag kan få ngn behandling, först ska vi se om den kanske tänker ge med sig och läka ut av sig själv (mkt liten chans där...), och under tiden ska jag gå å prata med dom, lämna prover regelbundet, och naturligtvis hålla mig ren. Det sjuka är att eftersom chansen till behandling är större om jag blir värre, så kan jag bara hoppas på att värdena toppar igen och att jag blir sämre...
Samtidigt som jag inte alls vill det, för tro mig - när levern inte mår bra, då är det knas!

Efter det så kila jag upp på ABF och till datakursen jag går just nu... Ja, vad säger man, annat än: åååååh! tråkigt...!!
Jag menar, Office-paketet, Microsoft word... Inte skoj... Jag kan ju redan... Fast tyvärr inte allt, för jag har glömt sjukt mkt, jag använder ju fan inte det där skitprogrammet...

Jaja, på bussen hem nu, tror jag ska slumra lite en stund...
När jag kommer hem ska jag ringa Rai, å sen: SOVA!! Ska bli fett skönt...

/n

Hoppas jag iaf att det blev... Jag har gjort om designen lite, och jag tror nog det blev lite mer "jag"...
Jag är inte riktigt nöjd än (blir man någonsin det?) men det får väl duga så länge, jag orkar inte trixa mer idag...

Har väl inget mer att tillägga, bortsett från att jag är sjuk... Jag hatar det, jag är ynklig!
Hoppas jag får sova inatt, & slipper vakna av nysningar. Eller av kattungar...

/n

...det gick fortare än jag trodde!!

Yey! Jag har en bärbar dator!! & internet igen!
Fett nice att den hann dyka upp innan farsan kom å hälsa på, annars hade jag fått vänta as-länge (läs; typ en vecka) innan jag fått grejjerna, å det hade kostat att behöva hämta dom i sthlm nästa helg...
Men nu behövs det alltså inte! =) Nix, icke! *lycka*

Telefonen dröjer tills jag ska dit den 17:e sept, men jag har ju iaf en ngt fungerande telefon, så jag dör ju knappast.

& det bästa av allt! Jag har fått en till inneboende!
En ny kattunge i huset, minsann... Hon är så söt!
Hon är svart & livlig, väckte mig inatt med sina pipanden... =)
Snurra är inte helt nöjd med arrangemanget ännu, hon morrar, fräser & väser åt den stackarn, men det blir förhoppningsvis bättre snart. Vi är ju tre nu! =D
Lill-kissen har inget namn ännu, men jag funderar på Sotis... Dels är hon svart som sot & Snurra är ju as-sotis på henne så... *lol* Jaja, det blir nog bra! =)

Nej nu ska jag leka mer med min lilla kattunge och packa upp lite lådor!!

/n

Oh yey! Data-kurs, precis vad jag behöver... =)   ..eller inte!

Jaja, jag kan hjälpa dom andra så jag överlever väl. Kan ju surfa. =D

Idag är väl en rätt OK dag trots allt, pengarna har äntligen kommit, vilket gör mig ngt lättare till sinnes, men å andra sidan kommer jag att bli av med mkt av dom lika snabbt igen... =/ ...betala skulder. så skoj.. =/

Hmm. Ja. Återkommer väl nästa vecka!!

/n

Till slut. =D Allt är Linn´s fel...!!!

Jag har varit inlåst (för mitt eget bästa...) en längre tid, men snart är jag klar.
Detta och mer har inneburit att jag inte umgåtts så mkt med min dator på ngt år eller två, ska bli ändring!!

Mmm, det får räcka för stunden.

/n